letar mig upp!

länge sen jag skrev. dagarna går, vissa är bättre, andra sämre. ser som tur är ett litet ljus o jag hoppas de visar sig större, starkare och håller i sig för nu är det fan inte kul längre. tappar lite. ett steg fram, två bak, de e så de känns ibland, vissa dagar. vill gärna ge upp allt men samtidigt inte.

har kommit igång med träningen, den ger ljus o hopp, de känns skönt.

läkarn sa att jag måste bearbeta de som hände, att jag måste låt mig själv att fortfarande vara ledsen. just nu är jag ledsen. det är en förlust och en sorg. de som hände kommer alltid finnas i bakhuvudet. hade de inte hännt hade de snart vart dags. tiden går fort. läskigt fort ibland.

hörs!