efter halva promenaden fick jag be mamma om att vi skulle vända, vid palmtorpsvägen (som gatan heter) var jag helt slut, trötten kom plötsligt över mig, eller trötten är nog fel att säga, mer dåsighet, vart som lamslagen o de var som att kroppen min ville sova. vi tog oss hem, sen sov jag gott på soffan i två timmar. de verkar ju funka iaf, de där tabletterna.

nu ligger jag i sängen igen med en viss olustig känsla i kroppen. kan inte svara på om det har med tabletterna o göra eller onda tankar. jag vet bara att de känns mindre kul.

vissa tankar jag verkligen bara borde slå bort, som om att de inte fanns, jag blir bara sämre utav att tänka på de. men helvete. FITTA rent ut sagt.

hörs!