inget fel i att älska?

Leon och Tindra är inte mina barn. De har sin mamma och sin pappa, de små avgudar dessa två föräldrar och älskar dem mest av allt i hela världen och det är helt underbart att se. Joel och Madde valde att gå ifrån varandra och här står nu en annan, tillsammans med pappan till dessa underbara och Madde har sin Johan. Men nu till min fråga; vad är det i denna värld som säger att jag aldrig skulle kunna älska dessa två precis som om de vore mina egna? De kommer alltid att vara Joels och Maddes barn, men de e även mina små guldklimpar, två små kottar som har en enorm plats i mitt hjärta. Jag förstår inte vad som är så konstigt i de? Här har jag tillbringat mer än ett år med dessa underbara ungar. De e väl klart jag älskar dem. För mig är det faktiskt inte så kosntigt. Åter igen kommer jag aldrig att bli barnens mamma, för de har sin mamma som de, som sagt älskar mest i världen, på samma sätt som Johan aldrig kommer bli Leon o Tindras pappa, då de har joel som de älskar mest i världen. Men jag känner ändå att både jag och Johan betyder nått för dessa små. Jag vill att de ska känna att jag finns där för dem. Jag älskar när de fårgar mig om hjälp när de e nått dom inte kan eller när nått gått snett, att jag också får blåsa när tummen gör ont, eller när de e mig dom ropar på mitt i natten o jag får springa upp efter vatten. De är dom här små sakerna som betyder så mycket. Jag vill och älskar att vara deras Emeli.

<3