en liten parentes i vardagen

<3(saker och ting blir som bekant inte alltid som man tänkt sig eller som man hade velat o hoppats på att de skulle bli. de som hände i somras är något jag föralltid kommer bära med mig, min alldeles egna lilla hemlighet, på gott och ont. ibland får den mig att le, men för de mesta uppenbarar den sig som små salta droppar längs med kinden, minnen, tankar o känslor. de som hände kommer aldrig gå att ändra på, jag försöker få vardagen att rulla på och få mig själv att faktiskt fatta att de kommer fler chanser. då var då, och nu är nu. men de e lätt o säga. jag måste få läka, lite till) <3


dagar som dessa känns de lite mer än vanligt, jag kan varken säga bu eller bä, men dagen idag har vart just en sån dag, en sån där dag då magen klumpar i hop sig, man känner ett lätt tryck över bröstet o början till pirr i ögonen, jaa, vi vet väl alla vart de pirret slutar? men jag tog mig trots allt upp o iväg till jobbet (ibland kan jag faktiskt förundras över mig själv, över att jag fortfarande står på benen o orkar mig iväg till jobbet, där allt handlar om att vara den pigga, ärtiga, spralliga o glada emeli, jag förundras över mig själv men ger mig samtidigt en klapp på axeln efter varje avslutad dag o tänker tyst för mig själv "bra tjejen, du fixade den här dagen också") men jag har vart rätt instängd bland alla tankar, trots den helt fantastiska nyheten vi fick igår, nått helt underbart som jag nästa glömt bort, de andra tankarna tog helt enkelt över idag.

nu ska jag o darling iväg o fixa lite saker för att sedan ta kväll i soffan med lite gott o första avsnittet av DH.

i morgon är jag förövrigt ledig, o som jag ska vara ledig också, lite sjukhusbesök mitt på dagen o lite tvätt att dona med, annars ska jag bara vara ledig!

hörs!